Släktforskning

 

Valloner

Det finns många i Sverige som har vallonska rötter. Så pass många att det redan 1938 bildades en förening som fick namnet ”Sällskapet Vallonättlingar”. Föreningen är idag medlem i Sveriges Släktforskarförbund.
Enligt Nationalencyklopedin så definieras valloner som ”ursprungligen den folkgrupp i gränsområdet mellan nuvarande Belgien och Frankrike som talade vallonska, i dag liktydigt med den franskspråkiga befolkningen i Belgien. I Sverige avses med valloner oftast de arbetare knutna till järnindustrin som invandrade till Sverige under första hälften av 1600-talet.”.
Vallonska var ett muntligt språk och vid tidpunkten då anfäderna till de svenska vallonättlingarna invandrade till Sverige på 1600-talet fanns fyra vallonska dialekter: wallo-picard (eller västvallonska), wallon namurois (folkmålet i namur), wallon liégeois (folkmålet i Liége) och wallo-lorrain (sydvallonska). Som skriftspråk fungerade franska, men franska talades och skrevs endast av högre samhällsklasser. Precis som i Sverige vid denna tidpunkt så kunde ”enkelt folk” för det mesta varken skriva eller läsa. Valloner är en befolkningsgrupp som identifieras av sitt språk, men inte har någon officiell gemensam administrativ och geografisk hemvist.
Det gulmarkerade området i kartan illustrerar det ungefärligt området över de fyra vallonska dialekternas utbredning.
[Källa: Vallonska rötter - Sveriges släktforskaförbund handbok 13].

Vallondialekternas utbredning

Sällskapet Vallonättlingar har formulerat och föreslår ett antal riktlinjer för att precisera vem som kan kalla sig vallonättling. Förfadern bör ha:
1. Värvats av Louis De Geer eller andra patroner med nederländskt kapital och/eller vallonsk kompetens inom järnhantering.
2. Invandrat till Sverige under 1600-talet.
3. Kommit från de vallonska områdena alltså även från den del av Frankrike, som bildar en kil in i Belgien med Givet längst i norr.
4. Burit ett ”franskklingande” namn.
5. Utövat ett yrke kopplat till järnhanteringen och levt i dess bruksmiljöer.
6. Haft ett uppgjort anställningskontrakt.

Vår familjens anknytning till vallonsläkten Pira har sin början i plåtsmeden Jean Pira (~1600–1679). År 1626 skrev Jean Pira på ett kontrakt med Louis De Geer som innebar att Jean skulle komma till Sverige och arbeta åt De Geer. Jean Pira anländer till Finspång där han arbetar fram till 1629. Hans familj består då av 4 personer. Familjen flyttar till Lövsta bruk någon gång under 1630-talet. Jean finns i Österby bruk i Film socken då han avlider år 1679. Sista personen i vårt led av anfäder som bar släktnamnet Pira var Margareta (Greta) Richardsdotter Pira (1754–1825). Efter hennes död så är det ingen i vår gren av hennes ättlingar som bär det släktnamnet.

Källor

  • Vallonska Rötter – Sveriges Släktforskarförbund Handbok 13, ISBN 978-91-88341-06-8
  • Nordisk Vallongenealogi 1580–1750 Del II av Kjell Lindblom, ISBN 978-91-637-0417-8
  • Sällskapet Vallonättlingar

 


Senast uppdaterad: 16 juni 2020

© RoGPe Genealogi

 

Vår familjs anfäder

Här finner du födelse-/döds- samt vigseldatum etc. för familjens anfäder liksom anfäderträd upp till 3 generationer bakåt för varje individ. Det kan ju hända att du som läser detta och vi har någon gemensam anfader. Länken "Personer" visar dessa sorterade på namn, och länken "ort/plats" visar dessa först sorterade efter ort/plats och därefter på namn. Här visas inga nu levande anfäder eller andra släktingar.

 

Anfäder I

PersonerPersoner


PlatserOrt/plats


 

Anfäder II

PersonerPersoner


PlatserOrt/plats


 

Senast uppdaterad: 9 Februari 2022